När Vattenfall förra året gick in som delägare i ett bolag i den afrikanska staten Liberia för att säkra tillgången på biomassa räknade man det som en politisk risk. Inte en risk på grund av det politiska läget i Liberia, utan på grund av den allmänna opinionen på hemmaplan.

I årsredovisningen för 2010 noterar Vattenfall tre politiska risker för den allmänna acceptansen för bolagets verksamhet: inköp av biomassa från utvecklingsländer samt det tyska motståndet för dels kärnkraft, dels koldioxidlagring i berggrunden.l

Ala tre risker har visat sig vara högst reella under året som har gått:
● Tyskland beslutade i somras om en stopplag för kärnkraft, vilket innebär att Vattenfalls två tyska kärnkraftverk måste läggas ned.
● Vattenfall beslutade nyligen att avbryta en mångmiljardsatsning i tyska Jänschwalde som skulle ha minskat växthusgaserna från kolkraften genom CCS-teknik (Carbon Capture and Storage) på grund av det tyska motståndet mot koldioxidlagring i berggrunden (se Riksdag & Departement nr 34/11)
● I november publicerade den nederländska organisationen Somo en kritisk rapport om det liberianska bolag, Buchanan Renewables Fuel, där Vattenfall och statliga Swedfund har gått in och köpt 30 procent av aktierna.

Företaget i Liberia producerar och exporterar biomassa av uttjänta gummiträd. Affärsidén är att betala bönder för att få avverka träden och sedan återplantera nya träd. Men enligt rapporten får bönderna inte rätt ersättning, återplanteringen fungerar inte och exporten av träden driver upp ved- och kolpriserna på den lokala marknaden.

Vattenfall har ett avtal om att få en miljon ton biomassa från gummiträden i Afrika under en femårsperiod.

Magnus Kryssare på Vattenfalls pressavdelning säger att missförstånden kring betalningen har lösts, men i övrigt har bolaget en annorlunda syn på situationen.

– Vi välkomnar granskning från tredje part och lyssnar på kritiken, men vi delar inte slutsatserna i rapporten. Vi är övertygade om att detta hjälper oss att förbättra vår verksamhet och uppstår felaktigheter så vill vi rätta till det, säger han.

De liberianska gummiträden ingår i Vattenfalls arbete med att minska bolagets koldioxidutsläpp. En av tre huvudstrategier är att börja elda med biomassa i kolkraftverken. År 2020 ska drygt hälften av stenkolen ha bytts ut mot biomassa om allt går enligt Vattenfalls planer.

Ytterligare satsningar på biomassa i Afrika är inte aktuellt, enligt Vattenfalls presschef Boo Ehlin.

– Det finns inga konkreta planer på fler satsningar i utvecklingsländer just nu. Vi har tittat på Kanada och delar av Europa. Det finns en plan på att gå vidare, säger han.

De övriga två huvudspåren för att pressa ner Vattenfalls koldioxidutsläpp är dels satsningen på den omdiskuterade och försenade CCS-tekniken, dels försäljning av kolkraftverk i Polen och Danmark.

Försäljningarna minskar inte koldioxidutsläppen i världen, men väl för Vattenfall med mellan 12 och 14 ton årligen. Målet är att Vattenfalls utsläpp år 2020 ska ha pressats ner från 90 till 65 miljoner ton per år.

Ingen oro över snårig ägarstruktur

Swedfund och Vattenfall har köpt 30 procent av aktierna i det liberianska bolaget Buchanan Renewables Fuel. Men Swedfund oroas inte över att bolaget kritiseras för skatteplanering.

Inför år 2010 fick den statliga biståndsaktören Swedfund ett extra tillskott i kassan av riksdagen, 100 miljoner kronor från biståndsbudgeten. Motiveringen var den finansiella oron.

Det är en summa som stämmer väl överens med hur mycket Swedfund betalade för sin andel i Buchanan Renewables Fuel i Liberia samma år: 97,5 miljoner – värdemässigt ett av Swedfunds absolut största aktieinnehav.

I dag äger Swedfund 33 procent av aktierna i bolaget Vattenfall Biomass Liberia AB, Vattenfall AB äger övriga 66 procent. Vattenfall Biomass Liberia AB äger i sin tur 30 procent av aktierna i Buchanan Renewables Fuel i Liberia.

Det svenska upplägget mellan de två statliga bolagen är enkelt i jämförelse med ägarstrukturen som omger det liberianska bolaget i övrigt.

Rapporten från den nederländska organisationen SOMO konstaterar att moderbolagets adress är en postbox i Nederländerna samt att ägarförhållandena – som enligt rapporten inkluderar bland annat Luxemburg, Nederländerna, Schweiz och tidigare även Jungfruöarna – är påtagligt väl ämnade för att undvika att betala skatt i onödan.

Men vare sig Vattenfall eller Swedfund oroas över ägarstrukturen och betonar att den följer de lagar och regler som gäller. ”Den nuvarande strukturen minskar inte företagets inkomstskatt i Liberia”, skriver Amelie Alte på Swedfunds pressavdelning i ett mejl.