Beslut om utredning fattas av regeringen i morgon torsdag. Utredningen ska vara klar i början av hösten 2012.

– Korttidsarbetet ska bara kunna användas i djupa, exceptionella lågkonjunkturer, med tvärstopp på arbetsmarknaden och massiva varsel. Det är inte i situationer som den vi har i dag med en inbromsning i ekonomin, sade finansminister Anders Borg på onsdagen i samband med att arbetsgivarna och facken inom industrin presenterade ett förslag om ett system med korttidsarbete.

Vem som ska definiera att det är ett extremt ekonomiskt läge, som inte beror på strukturomvandlingen, är en av frågorna att besvara.

– Det är komplicerat, naturligtvis. Men det handlar om situationer där varslen åker upp på helt unika nivåer, och när vi har mycket kraftiga BNP-fall, sade Anders Borg.

Några av frågorna att ta tag i är hur den sjukpenninggrundande inkomsten, den allmänna pensionen och ersättningen från a-kassan ska beräknas vid perioder med korttidsarbete.

Diskussionen om korttidsarbete har vuxit fram ur erfarenheterna av det krisavtal som IF Metall tecknade med de största arbetsgivarorganisationerna i mars 2009. Metallordföranden hette då Stefan Löfven. Det är samme Löfven som nu är partiledare för Socialdemokraterna. Kanske kan det underlätta för regeringen att få majoritet i riksdagen för ett kommande förslag.

Sista kvartalet 2008 hade industriproduktionen sjunkit med nästan 20 procent. Hösten 2008 och vintern 2009 förlorade 70 000 metallare sina jobb. Krisavtalen var tillfälliga, och innebar att arbetstiden kortades med 20 procent, och lönen med minst lika mycket.

– Vi tror att närmare 40 000 av dem skulle kunna ha haft kvar sina jobb, om vi då hade haft ett system med korttidsarbete. Att minska riskerna för uppsägningar vid kraftiga efterfråganskriser är ett av huvudskälen till hela idén om korttidsarbete, säger dagens Metallordförande Anders Ferbe.

Facken i den konkurrensutsatta sektorn och arbetsgivarorganisationerna föreslår nu en ny modell för korttidsarbete för att underlätta för företagen att behålla folk och undvika varsel vid ekonomisk kris och vikande efterfrågan. Modellen, som ska kunna användas i maximalt 12 månader i följd, innebär att staten går in och betalar en del av lönen, stöd i form av sänkt arbetsgivaravgift och betald utbildning. Kostnaderna bärs av tre parter; facken, arbetsgivare och staten.