KULTUR | 12 februari 2009
Lågbetalda kulturarbetare har i alla år haft svårt att nå fram med sina krav. Med hjälp av färre men starkare myndigheter hoppas Kulturutredningen ge kraft åt kulturen i politiken.
Fakta
- 1974 presenterades en samlad kulturpolitik för första gången.
- De senaste stora kulturutredningarna kom 1993-95 och var parlamentariska.
- 1970/71 var anslag till kultur 0,6 procent av statsbudgeten, år 2005 var den 0,9 procent.
Ett fullsatt pressrum, en festklädd utredningsordförande och minst en palestinashal bland åhörarna vid presskonferensen. Nog väcker Kulturutredningen intresse. Det är kanske inte konstigt. Detta är regeringens största grej på kulturfronten, en utredning har pågått i ett och ett halvt år och varit hett omdebatterad i media. Till och med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth var på plats och tog emot den svällande utredningen med orden:
– Det här stärker kulturens ställning. Jag vet att det har varit en tuff uppgift. Jag hoppas på en kulturpolitik som ska hålla många år framåt.
Ordförande Eva Swartz Grimaldi, vd på Natur och Kultur, skulle se över de kulturpolitiska målen, stöden och förvaltningen. Ambitionen har varit att stärka kulturens och kulturarvets roll i samhället och skapa en ändamålsenlig organisation.
Utredningen föreslår i ett omformulerat övergripande mål att kulturen ska bidra till samhällets utveckling, och att alla ska ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor. Ordet fritt är betydelsefullt då det ersätter begrepp som kvalitet och oberoende.
Kulturrådet ska inte längre fördela bidrag. I stället får det i uppgift att förbättra omvärldsbevakningen, göra analyser och ta fram statistik och inte minst följa upp kulturpolitiken. Utredningen tycker att det är olämpligt att samma myndighet både ska arbeta operativt och utvärdera verksamheterna.
Regionerna ska efter en överenskommelse med staten, i form av Kulturrådet, ta större ansvar för regionala kulturfrågor.
Myndigheter, nationalscener och andra institutioner föreslås få större handlingsfrihet genom att staten låter bli att detaljstyra och fleråriga kontrakt så att de kan arbeta långsiktigt.
Konstskaparnas ”fullständigt oacceptabla” villkor, enligt Eva Swartz Grimaldi, ska förbättras genom att myndigheter som Konstnärsnämnden och Författarfonden slås ihop till en bidragsmyndighet. Därmed samlas projektstöd, branschstöd (som presstöd och filmstöd) och konstnärsstöd också på en plats.
– Samlade krafter kan vara ett nytt sätt att hitta engagemang från politiker, säger hon, och hoppas att årets regeringsförklaring var den sista där inte kulturen nämndes.
Riksarkivet och landsarkiven föreslås bilda en myndighet, Arkivverket. Kungliga biblioteket får nationellt ansvar för det samlade biblioteksväsendet. På sikt vill utredningen se ett samgående av Kungliga biblioteket och Riksarkivet.
Förslagen får inte innebära ökade kostnader jämfört med i dag och det tror utredningen att den klarar. Statskontoret ska nu börja räkna närmare på kostnaderna, samtidigt som över 400 remissinstanser ska få säga sitt.