kultur | 4 januari 2010
Sveriges kyrkstäder behöver inte något särskilt lagskydd. Inte heller behövs en kommunal k-märkning. Ett antal kulturmiljöfrågor med många år på nacken har avgjorts av regeringen.
Fakta
16 kyrkstäder
En kyrkstad är en samling stugor och stallar uppförda intill kyrkan som användes som tillfälligt husrum främst vid kyrkobesök.
I dag finns 16 bevarade kyrkstäder i Sverige. Samtliga har någon form av byggnadsminnesskydd.
K-märkning är ett begrepp i folkmun som egentligen aldrig har funnits. Men för drygt fem år sedan föreslog den statliga Kulturbebyggelseutredningen att begreppet skulle ges en verklig innebörd i form av en kommunal kulturminnesmärkning.
K-märkningen skulle göra det enklare för kommunerna att kulturskydda hus, utan att först behöva ändra i detaljplanen.
Nu har kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) bestämt att någon sådan förenklad och förstärkt kulturminnesmärkning inte är nödvändig. De möjligheter som redan finns för länsstyrelser och kommuner att skydda värdefulla byggnader är fullt tillräckliga, enligt en skrivelse från regeringen till riksdagen.
I skrivelsen tar regeringen även ställning till ytterligare ett antal förslag som härstammar från Kulturbebyggelseutredningen som tillsattes sommaren 2002.
Utredningen föreslog bland annat att Sveriges 16 kyrkstäder skulle få ett särskilt skydd i kulturminneslagen. Kyrkstadsfrågan lyftes redan i kölvattnet av att Gammelstads kyrkstad i Luelå kom med på UNESCOS världsarvslista 1996. Dåvarande regeringen ansåg inte att ett särskilt kyrkstadsskydd var nödvändigt, det ansåg däremot riksdagens kulturutskott som såg till att få med frågan i direktiven till utredaren.
- Det fanns en stark politisk lobbying i frågan då. I dag har man en annan syn på bevarande och tycker det ska ske genom information, kunskap och engagemang, säger Sofia Laurin, departementssekreterare på kulturdepartementet.
Regeringen anser inte heller, vilket utredningen föreslog, att det ska finnas möjlighet att ha bestämmelser om förprövning av vem som ska få köpa en kyrkstadsstuga samt om att de som bor där måste följa vissa uppföranderegler.
Detta innebär att två kungliga skrivelser från 1817 och 1849, som fortfarande gäller och används för kyrkstäderna i Norrbottens och Västerbottens län, bör upphävas, skriver regeringen.
Inte heller ska det införas något särskilt skydd för lösöre som anses bidra till en byggnads kulturhistoriska värde, enligt regeringen. Det vore en för stor inskränkning i äganderätten.
En bidragande orsak till att de upp till sex år gamla förslagen fått vänta så länge på beslut är att den nuvarande regeringen valde att gå igenom dem igen.
- Man har behövt kvalitetssäkra det hela. Detta är ju förslag lades fram för förra regeringen, säger Sofia Laurin.
Johanna Alskog
johanna.alskog@riksdagen.se