BISTÅND | 19 januari 2008
Att bekämpa fattigdomen är målet för svensk biståndspolitik. Men de riktigt fattiga länderna har inte fått mer pengar än medelinkomstländer. Det visar en kommande forskningsrapport.
Når biståndet de allra fattigaste? Nej, anser forskarna Joakim Persson och Erik Hedblom. I en ännu opublicerad rapport från statliga Sadev, Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete, jämför de vilka länder som fått svenskt bistånd med de svenska biståndsmålen om fattigdomsbekämpning och demokrati.
Studien omfattar allt svenskt bistånd exklusive katastrofbistånd för perioden 1973–2003. Forskarduon har undersökt världens länder med undantag för de rika OECD-länderna för att granska om det finns ett tydligt samband mellan svenskt bistånd och fattigdom.
De preliminära resultaten visar att svenskt bistånd saknat fattigdomsfokus.
– Fattiga länder har inte fått mer bistånd per capita än rikare länder något år. Länder med många fattiga har inte fått mer bistånd än länder med få fattiga. Resurserna har inte gått till de mest behövande, säger Joakim Persson, nationalekonom vid Karlstad universitet.
Han avfärdar också argumentet att de allra fattigaste och sönderslagna staterna har svårt att ta emot bistånd, och att det är därför som resultaten i undersökningen ser ut som de gör.
– Även om man utesluter alla sådana stater saknas fattigdomsfokus. Det finns heller inget stöd för att de fattiga men stabila länderna, som då borde ha prioriterats, har gynnats. I stället är det lika ofta medelinkomstländer som fått stöd genom årens lopp, menar Joakim Persson.
Ett annat resultat som kommer fram i rapporten är att när länder blivit mindre demokratiska har de tenderat att få mer svenskt bistånd, i stället för tvärtom.
Lennart Wolgemuth, tillförordnad generaldirektör för Sadev, ser som en möjlig förklaring till att svenskt bistånd inte har nått de allra fattigaste att antalet mottagare blir fler. Under 2000-talet har över ett hundra länder världen över tagit emot svenskt stöd inklusive många medelinkomstländer i Östeuropa och Latinamerika. (se R&D 22/2007).
Joakim Stymne (m), statssekreterare för biståndsfrågor, har läst rapporten, men vill inte kommentera slutsatserna innan den är publicerad. Samtidigt säger han att den nuvarande regeringen har uppfattat det svenska biståndet som alltför ofokuserat.
– Det är mot bakgrund av det som vi har tagit initiativ till inriktningen på färre biståndsländer. Fattigdomsbekämpningen är central i svenskt bistånd. Förhoppningsvis kommer det vi gör nu att leda till att framtida bistånd når de fattiga i större utsträckning.
ANDERS ORRENIUS
anders.orrenius@riksdagen.se
______________________________________________________
FAKTA
● Bland mottagarländer för svenskt bistånd fanns i början av 2000-talet både riktigt fattiga länder som Etiopien och Mozambique men också medelinkomstländer som Kina, Ryssland och många stater i Latinamerika.