Motiven för att ge branschstöd är att politikerna tycker att branschen inte klarar sig på egen hand, eller att den inte utvecklas i rätt riktning, eller tillräckligt snabbt. Så är det med stöd och subventioner till transport- och energisektorn. Bilarna ska bli mindre miljöskadliga och miljöbilar får förmåner.

Det är ganska klart och tydligt vad politikerna önskar.

Men så kommer vi till frågan om presstöd (se sid 8–9). Vad är meningen med det?

Upprinnelsen till presstödet är att det är en misslyckad bransch – ur ett ekonomiskt perspektiv.

Om konsumenten tycker att Volvobilen är prisvärd blir det ett avslut. Men när blir det ett avslut på en tidningsartikel? Hur mycket är den värd?

I några hundra år har tidningsmakare brottats med den frågan, utan att komma speciellt långt. I ett tiotal år har ägare av webbplatser gjort detsamma och kommit fram till svaret: väldigt lite, eller inget alls.

Anledningen är att intäkterna kommer från två håll, dels de som efterfrågar artikeln, dels de som efterfrågar kontakt med dem som efterfrågar artikeln – annonsörer.

Marknadskrafterna suddas ut och det är svårt att se vem som betalar för vad. I slutändan får den journalistik som uppfattas mer önskvärd av annonsörerna en ekonomisk fördel framför annan.

Detta var ett av argumenten för presstödets införande. Men sedan dess har mycket hänt på mediemarknaden och dagens presstöd som ett verktyg att öka den journalistiska mångfalden ifrågasätts alltmer.