Män mår inte bra av att bli med jobbet. För kvinnor är effekterna något mer mångfacetterade. Det konstaterar Social rådet i en rapport om konsekvenserna av 1990-talets massarbetslöshet.

Rapporten skiljer på effekterna av att bli friställd i samband med en massuppsägning och effekterna av arbetslöshet. Detta på grund av att alla som är med om en massuppsägning inte blir arbetslösa, dessutom så är man inte ensam om att bli av med jobbet i samband med en massuppsägning.

Vid massuppsägningar ökade risken för en för tidig död både bland män och kvinnor, enligt rapporten. För män ökade risken med mellan 8 och 18 procent, för kvinnor låg riskökningen mellan 5 och 6 procent.

Skillnaden mellan könen uppstår istället när forskarna studerar följderna av arbetslöshet. För männen i studien ökade risken för en förtida död med 4-6 procent när de blev av med jobbet, för kvinnor så minskade istället risken med upp till 12 procent.

Rapportförfattarna lyfter fram flera förklaringar till den ökade risken för en förtida död bland män – till exempel försörjningsstress, starkare yrkesidentitet, sämre alkoholvanor – men färre svar på varför kvinnors möjlighet att leva längre faktiskt ökar av att bli av med jobbet.

En utmärkande faktor för tidsperioden, noterar författarna, är att kvinnor under just 1990-talet mådde allt sämre av att jobba. Sjukligheten bland arbetande kvinnor ökade under perioden, däremot inte bland män. Förklaringar till detta som har lyfts fram i andra studier är ökad stress och minskad möjlighet att påverka sitt arbete inom kvinnodominerade sektorer som vård, utbildning och handel.

En ökad överdödlighet är allra mest markant bland män i åldern 35-49 år, det är utmärkande både vid massuppsägning och vid arbetslöshet. En bidragande orsak tros vara att många i gruppen har en stor försörjningsbörda för familj och hemmavarande barn.

Överdödligheten skiljer sig dessutom åt beroende på utbildning. Ju högre utbildning desto mindre ökar risken för en förtida död.