Sverige kan tacka vattenkraften för mycket, inte minst de låga klimatutsläppen. Men samtidigt påverkar vattenkraften den svenska naturen och den biologiska mångfalden i hög grad.

Flodpärlmusslan, lax och ål är tre exempel på arter som har det tufft – ofta intill utplåningens gräns – på grund av avstängda vattenflöden.

De närmaste åren kommer problemen kring vattenkraften att behöva prioriteras högt, enligt Björn Risinger, generaldirektör för den nya Havs- och vattenmyndigheten. Annars har inte Sverige någon chans att nå kraven i EU:s vattendirektiv till år 2015.

– Vi behöver göra mycket för fiskevägarna, problemen där är väl dokumenterade. Man kommer att behöva ändra lagstiftningen. Men
lagändringar tar tid, det behövs likväl åtgärder innan det, säger han.

Kammarkollegiet, som för statens talan i vattenkraftsmålen, brottas även med svårtolkade domar som spretar.

– Avgörandena går åt flera håll. Alla tolkar avgörandena olika. Det går inte att förstå varifrån de hämtar sina principer. I sådana lägen är det normalt att lagstiftaren går in och klargör, säger advokatfiskal Nils Leine.

Såväl Svensk Energi och Vattenfall noterar i årsrapport respektive årsredovisning att EU:s vattendirektiv kommer att innebära förändringar för branschen framöver. Vattenfall skriver om stora framtida investeringskostnader och risk för minskad tillgång till energi från storskalig vattenproduktion.

Gun Åhrling-Rundström, vattenkraftsansvarig på Svensk Energi, kan inte bedöma vad vattendirektivet kommer att innebära för branschen framöver. Vad gäller tisdagens utfrågning i rikdsagen om vattenkraften och den biologiska mångfalden vill hon inte föregripa den.