I flera EU-länder sker besparingar i försvaret. I exempelvis Danmark och Finland ska försvarsutgifterna minska med 10 procent under de närmaste åren.

Samtidigt ökar kravet på att de försvar som blir kvar ska vara moderna och snabbt kunna sättas in – både i försvar av det egna landet och i internationella insatser. Men sådana omställningar är dyra. Och för att lösa ut ekvationer behövs ett ökat samarbete om försvarsmateriel där länderna reder ut vad som kan nyttjas gemensamt och vad som ska förbli nationella angelägenheter.

Detta är planer som har funnits länge och som också har använts av Sverige i andra sammanhang, exempelvis för att få tillgång till stora transportflygplan.  För EU:s del handlar det nu om att analysera vilken materiel och vilka resurser som kan delas med andra.

– Detta måste nu landa i konkreta resultat, sade Sten Tolgfors vid en presskonferens vid Folk och Försvars konferens i Sälen.

Han underströk dock att det inte nödvändigtvis ska vara ett samarbete som sker inom ramen för EU:s beslutsmekanismer. Men EU-institutionerna kan fungera som en katalysator för samarbeten mellan enskilda länder.

ÖB Sverker Göranson är inne på samma linje och anser också att det finns mer att spara om de nordiska länderna exempelvis delar bevakning av luftrum. Detta är dock ett betydligt känsligare politiskt ämne. Men han anser att det är en fråga som i vart fall borde diskuteras.

 - Det är en fråga om hur långt man är beredd att gå, sade Sverker Göranson.

ÖB flaggar också för att det kommer att krävas högre anslag till försvaret efter 2014. Exakt hur mycket som försvaret behöver ska redovisas i det budgetunderlag som ska läggas fram den 1 mars.