Svensk skola har genomgått stora metamorfoser under de senaste decennierna. Kommunalisering, friskolereform och 1994 års läroplan där ansvaret fördes från staten till skolorna och från lärarna till eleverna har tillsammans inneburit en tilltagande osäkerhet. De nya styrdokumenten lämnade för mycket utrymme för olika tolkningar. För lärarna innebar förändringarna att det har blivit svårare att förstå vad som förväntas av dem, enligt rapporten från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO).

Effekten har blivit en diffus lärarroll och att skillnaderna mellan olika skolor har ökat. Det i sin tur har lett till sjunkande svenska skolresultat vid internationella jämförelser och att klasskillnaderna mellan eleverna ökar: de från studievana hem klarar sig allt bättre än elever från studieovana hem.

Finland är ett exempel som ofta brukar tas upp. Där ligger skolresultaten på en internationellt sett hög nivå, trots att en kommunalisering har genomförts även där. En viktig skillnad jämfört med Sverige är, enligt rapporten, att det ökade självbestämmandet fick de finska lärarna att utvecklas och ta egna initiativ. Samtidigt blev, generellt sett, deras svenska kolleger osäkra och passiviserade.

Lärarna i Finland har känt att de har varit del i ett nationellt projekt där staten har satt upp tydliga mål. De har vågat spela en aktiv roll, vilket inte utesluter att också eleverna är aktiva.
Statens roll i Sverige måste också bli mer aktiv och tydligare, resonerar rapporten. En statlig ram för skolans utvecklingsarbete bör sättas upp med tydligare mål. Balansen mellan statlig press och lokal frihet kan efter hand behöva justeras, men det är i själva undervisningssituationen, i klassrummet, som förändringen måste ske, enligt ESO-rapporten.