Det senaste årtiondet har antalet nybyggda idrottsarenor i landet ökat snabbt. Kritiken växer mot vad som kallas för arenaboomen, och många frågar sig vem man bygger för egentligen.

Det senaste decenniet har hela 32 arenor byggts eller totaltrenoverats i Sverige. Bara i Stockholmsområdet pågår flera byggen nu parallellt, och det byggs två arenor till en sammanlagd kostnad av 6 miljarder kronor. Den internationella evenemangskartan och ny konkurrens från bland annat Asien tvingar fram nya typer av evenemang, samarbeten och användningsområden för de stora arenorna. Något som påverkar staden, näringslivet och människorna som går på evenemang.

De nya arenorna driver på utvecklingen av städer och fungerar som viktiga tillväxtmotorer för hela regioner. I dag är en arena symbol för staden och dess ambitioner inom en rad områden; stadsplanering, infrastruktur, hållbarhet och näringsliv. Det sade Karin Book, lektor i idrottsvetenskap på Malmö högskola, vid ett seminarium om arenaboomen under Kvalitetsdagarna i Göteborg.

- Det är en tydlig trend att allt fler kommuner satsar på stora idrottsarenor. Samtidigt förfaller idrottshallar och simhallar som byggdes på 1950- 1960- och 1970-talen.

Karin Book ser flera drivkrafter bakom arenaboomen: Dels finns det ett materiellt behov av nya arenor. Ökad säkerhet och mediebevakning ställer nya krav på idrottsanläggningarna och näringslivet vill ha dem som sin mötesplats. Men det finns också mycket symboliska drivkrafter: nya arenor ska skapa stolthet åt en kommun, ge den en image av framgång samt alstra utveckling genom att locka besökare till idrott, nöje, mässor och näringsliv.

- Idrottens, kommunens och näringslivets behov driver på. Men min forskning visar att alltför sällan byggs arenor med invånarnas behov i centrum, sade Karin Book.

Vilka är vinnarna då med dagens arenaboom? Idrotten och näringslivet, svarade Karin Book. Näringslivet, svarade Anna Johansson (S) kommunalråd i Göteborg. Staten, som ytterst drar nytta av ökade skatteintäkter, menade Dan Persson, journalist och arenaexpert vid tidningen Idrottens affärer.

- Men det är viktigt att göra bra kalkyler, så att arenorna fyller behovet. I Göteborg och Malmö kan man säga att de har gjort det. I Stockholm bygger man arenor som om staden hade 5-6 miljoner invånare.

Bo Frank, kommunalråd i Växjö, uttryckte en stor tveksamhet för de krav som ställs på arenorna från alla håll, krav som trissar upp kostnaderna.

- Jag välkomnar att SKL nu enats om en självkostnadsprincip här, att den som ställer högre krav på en arena också ska betala för detta, sade han.

Om man ser till vilka sporter som motiverar arenabyggen har ishockeyn tack vare många matcher större möjlighet att räkna hem arenabyggen, visar Dan Perssons beräkningar. Fotbollen har svårare att göra det. Något av de allra mest olönsamma arenaprojekten är de bandyhallar som byggts på många ställen i Mellansverige, menar han.

- Det är en liten idrott, i små kommuner, med få matcher och ett litet publikunderlag. Dessa hallar kommer aldrig att bli lönsamma, sade han.

Men Anna Johansson invände att alternativkostnaden till att inte bygga en sådan hall kan bli än högre.

- En bandyhall kan ingjuta optimism och en känsla av att det händer något i bygden. Att välja att inte bygga en bandyarena kan bli sista spiken i kistan för många avfolkningskommuner, sade hon.

Många journalister som skriver om kostnader för arenor och jämför med hur mycket skola, vård och omsorg man skulle ha kunnat få för dessa pengar gör ett kardinalfel, fortsatte hon.

- Arenorna bidrar till ett starkt näringsli, som vi behöver ha för att kunna finansiera välfärden.

Utvecklingen på detta område går fort. När Globen byggdes var det en av Europas främsta arenor. Nu har det gått 20 år och den anses redan föråldrad. Panelen var enig om att framtidens idrottsarenor kommer att se annorlunda ut än dagens. Tekniken, kommunikationerna, våra livsmönster och vår längtan efter nya former av underhållning driver utvecklingen framåt.