Vänsterpartiets kongress i början av januari beslutade att den så kallade partiskatt som riksdagsledamöter ska betala till partiet ska höjas, och bli obligatorisk.
 

Men skatten har funnits i många år, och även varit obligatorisk, även om det rört sig om mindre belopp och inte riktigt alla har betalat den.

– Det fanns en partiskatt när jag kom in i riksdagen 2006, men beloppet var lägre och det följdes inte alltid upp. Efter valet 2006 beslutade riksdagsgruppen om en skärpning och vi införde en partiskatt på 3 000 kronor i månaden. Det blev en starkare press på att man skulle betala, säger gruppledaren i riksdagen Hans Linde.

2010, efter valet, höjdes beloppet till 5 000 kronor i månaden. Hans Linde stämmer inte in i att skatten först nu blivit tvingande.

– Egentligen inte. Vi har tidigare fattat ett beslut i vår nuvarande riksdagsgrupp att vi ska betala in 5 000 kronor i månaden. Det är ett beslut som alla har stått bakom. Så det är ju en väldigt tydlig uppmaning om att alla ska göra det, säger han.

Riksdagsledamöter har ett grundarvode på 57 000 kronor i månaden. Den som är ordförande i ett utskott har ett tillägg på 20 procent och vice ordföranden ett på 15 procent.
 

Nu har partikongressen beslutat om att riksdagsledamöterna betalar en partiskatt som ska gå till partiet på riksnivå, på det belopp som ligger över 27 500 i månaden efter den vanliga skatten.

Det betyder cirka 8 000–8 500 i månaden för varje ledamot. Partiskatten från landstingsuppdrag tillfaller distrikten och partiskatten vid kommunuppdrag ska gå till den lokala partiföreningen. Partistyrelsen jobbar nu med att ta fram detaljerna i systemet.
 

– Det är klart att det blir en större tyngd när partikongressen har fattat beslut. Men det har även tidigare varit så att man skulle betala sin partiskatt. Det har jag varit väldigt tydlig med som gruppledare, säger Hans Linde.

Vad gör du som gruppledare med dem som inte betalar?
 

– Jag har samtalat med de riksdagsledamöter som under kortare eller längre perioder inte betalat. Då har jag så tydligt jag kan uppmanat dem att börja betala, och diskuterat hur man skulle kunna lösa deras situation.

Sedan 1 juli 2011 redovisar partiet offentligt vilka riksdagsledamöter som inte betalar partiskatt. Hans Linde ser det som en del i diskussionen om att partibidrag ska redovisas offentligt.
 

– Vi har drivit att partibidrag och gåvor ska redovisas. Då ska det också gälla när man får gåvor av sina egna medlemmar eller egna riksdagsledamöter.

Vad är fördelen med det system som ni inför?
 

– Vänsterpartiet har konsekvent kritiserat de höga arvodesnivåerna och de många förmåner man har som riksdagsledamot. Det här skickar signalen att vi menar allvar, och att vi lever som vi lär. Vi får alltså en trovärdighet när vi kritiserar arvodena i riksdagen.
 

– Samtidigt är det en viktig ekonomisk fråga för vårt parti. Vi får inga stora gåvor från fackföreningsrörelsen eller från näringslivet. Vi är beroende av partiskatten för att vi ska kunna finansiera vår verksamhet, helt enkelt, säger Hans Linde.
 

Kongressbeslutet innebär att intäkterna från riksdagsledamöternas partiskatt nästan fördubblas från drygt en miljon kronor till nära två miljoner kronor om året om alla bidrar.

Ser du nackdel med systemet?
– Nej, jag har faktiskt väldigt svårt att se några nackdelar. Man har fortfarande en inkomst på 27 500 kronor efter skatt, och det är en väldigt hög inkomst i dag i Sverige, säger Hans Linde.
 

I motionen som kongressen antog betonas, förutom att uppgifter om betald skatt ska vara offentliga, att alla valberedningar ska ha tillgång till uppgifter om vilka som har betalt respektive inte har betalt partiskatt.

I höstas, mitt under pågående kampanj om vem som skulle efterträda Lars Ohly som partiledare, blev det debatt om att en av kandidaterna Rossana Dinamarca inte hade betalat partiskatt alla månader.

Men Hans Linde, som också var en av partiledarkandidaterna, tror inte att det finns inte en risk för att uppgifter om uteblivna betalningar kan användas som påtryckningar, eller användas för att misskreditera den som inte betalar.

– Nej, jag tycker att det ska finnas en tydlig förväntan. Att vara riksdagsledamot är ett förtroendeuppdrag. Du har fått förtroende både av dina väljare och av andra partimedlemmar. Och det ska man ta på väldigt stort allvar.
 

– Jag förutsätter att alla våra riksdagsledamöter följer kongressbeslutet. Och då blir det ju inget problem om alla följer det här, säger Hans Linde.